En del av det jag skriver kommer ibland vara utlämnande, pinsamt, tungt, sorgset och även äckligt. Det blir en blandning av känslor, fakta, tipps och trix både det positiva och det negativa. Mycket är sådant jag bara pratat med närmaste familjen och nära vänner om tidigare. En del saker är svåra att prata om men jag känner oerhört starkt att om mina erfarenheter kan bidra till ökad kunskap och förståelse för sjukdomen är det klart värt att offra lite av min integritet. En av anledningarna till att jag valde att starta en blogg är att jag började uppleva att min identitet överskuggades av min sjukdom. Människor som känt mig länge vet vem jag är och ser ju det främst. Men när jag började studera upplevde jag att ca 50% av det jag sa var sjukdomsrelaterat. Iom att jag befinner mig i en situation där ca 80% av min tillvaro utgörs av problem med sjukdomen är det svårt att bara bita ihop, le och sluta prata om det. Man måste få ventilera en del av de tankar och den frustration man bär på när det behövs. Här blir det mot en bred publik men som kan välja om de vill lyssna eller ej. Tanken är dock inte att det bara ska vara gråt och tandagnisslan utan även att se och ta till vara på de ljuspunkter som hör till denna tillvaro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar